Idag inspireras jag av Ulla på https://www.om-matematik.se/
"Skolan är inte ett ställe dit man kommer för att visa vad man redan kan. Det är ett ställe där man ska lära sig det man inte kan!"
...
"Av tradition tror många att undervisning är att överföra kunskap. Goda ämneskunskaper hos lärare är nödvändiga, men minst lika viktigt är det att känna till hur barn lär sig att lära sig. Som lärare måste vi lära oss hur barn lär sig att lära sig."
...
"Man bör inte göra nåt roligt på mattetimmarna men man ska göra matten rolig; det är en väsentlig skillnad på dessa roligheter. "
---
"Jämför ett typiskt läroboksexempel och en open-ended question:
- Hur mycket är 4 x 6?
- Ivar multiplicerade och fick svaret 24. Vad kan han ha multiplicerat?
Den första uppgiften har ett enda rätt svar och den lyckas i liten utsträckning att involvera eleverna. Den inbjuder i ringa omfattning till självständigt tänkande och det egna ansvaret är minimalt. Eleven måste räkna många liknande uppgifter samma timme. Många elever gör inte sällan sina problem till lärarens och det blir lärarens problem att ”hjälpa” eleven till det rätta svaret om de själva inte lyckas. Hur många av oss lärare har någonsin hunnit hjälpa alla hjälpsökande elever i klassen på en och samma timme? Kommer vi någonsin att hinna? Hinner vi ens om resurserna ökar i stället för att minska?
Den andra uppgiften ger alla elever möjligheter att tänka självständigt. Även den elev som gör det enkelt för sig på alla sätt ”lyckas”. Andra elever känner ett större ansvar, ser fler möjligheter och lämnar flera svar. Ytterligare andra inser att en strategisk behandling av alla svar ger större möjlighet att hitta samband och mönster. Uppgiften tar en hel lektion. Varje elev börjar på egen hand; jämför sedan med sina kamrater i gruppen och fortsätter efter nya infallsvinklar. Efter några minuters räknande tar lärare upp elevernas svar till diskussion och eleverna upptäcker då mångfalden av svar, vilket medför att nästa fråga kan vara: Lisa räknade och fick svaret 42. Vad kan hon ha multiplicerat? Här kan vi se ett tydligt lärande."
---
"Ponera att vi skulle åka till Simhallsbadet en speciell dag, en viss tid. Jag beställer tid, kvitterar ut bussbiljetter, meddelar hemmen och påminner eleverna om badkläder och en krona till skåpet! Jag kollar klockan, beredd att avbryta undervisningen så att vi ska hinna med rätt buss och komma i tid till Simhallen.
VARFÖR sa jag inte veckan innan:
På tisdag ska vi till Simhallen. Vi ska vara där kl.10.30! Ni/Kalle/Lisas grupp ansvarar för att vi kommer i tid! Någon av dessa tar ansvar.
Kritiska kolleger menar att de kommer att avbryta undervisningen alldeles för tidigt! Eller så kommer ni försent! Ni hinner inte till bussen! Det går ingen buss just då! Ska ni stå vid busshållplatsen så länge?
Om så, så OK, jag har gett dem ansvar; ansvar ger man inte, det tar man! Det kan hända att vi kommer för tidigt, men då får vi stå utanför och vänta, eller så kommer vi försent och får åka tillbaka till skolan. Men eleverna har räknat, inte bara som om, utan på riktigt!
Det kommer att finnas många fler möjligheter att komma till Simhallen under skoltiden. Men ingenting i skolan är till för nuet – det är till för ett SEN. Det är DÅ de ska kunna – själv!
I bästa fall kommer flera eller alla elever att någon gång få ge sig ut på resa på egen hand och då kan det vara för sent att göra fel; flyget till New York väntar inte."
---
Minus minus måste bli plus https://www.om-matematik.se/minusminus-maste-bli-plus-sa-eleverna/
